अमीर खुसरो – Amir Khusrau(1253-1325)

આ અદ્ભુત રચના પસંદ કરવાનો હેતુ એમાં થયેલો સૂફી પરંપરા, ભક્તિ માર્ગ અને અદ્વૈતનો સુભગ સંગમ છે. પરમ તત્ત્વ અહીં રંગરેજ છે, પ્રિયતમ છે, સંત નિઝામ્મુદ્દીન નું રુપ લઈને પ્રસ્તુત છે. અહીં આત્માની ચૂંદડીને પરમ તત્ત્વના રંગે રંગવાની વાત છે. આત્માને અહીં પ્રિયતમા તરીકે નિરૂપીને પ્રેમમાર્ગની ટોચનો અનુભવ કરાવવામાં આવ્યો છે. એ પરમ તત્ત્વને મળવા, ઓળખવા કરેલી બધી તૈયારી, બધા છાપ-તિલક, બધી સાજ-સજ્જા એને મળતાની સાથે જ, પ્રિયતમ સાથે આંખ મેળવતાની સાથે જ બધું નક્કામું થઈ જાય છે. એ પ્રિયતમ કેવો અદ્ભુત છે કે આવી અગમ વાત આંખ મળતાની સાથે જ સમજાવી દે છે, એના રંગમાં રંગી દે છે, પ્રેમનો રસ આંખોથી જ પિવડાવી સઘળું દુન્યવી સાન-ભાન ભૂલાવી દે છે.પ્રિયતમ સાથે આંખ મળતાની સાથે જ પ્રિયતમા પોતાને સુહાગન અનુભવે છે, આજીવન, અભિન્નપણે જોડાયેલી! કેવી સુંદર અનુભૂતિ! અદ્વૈતનું કેવું સુંદર નિરૂપણ! આશા છે કે આપ સૌને આવી રંગની હોળી ગમશે. રંગની શુભકામનાઓ!
… … … …. …. …. ……

Amir Khusrau, one of the greatest poets of medieval india, helped forge a distinctive synthesis of Muslim and Hindu cultures. Written in Persian and Hindavi, his poems and ghazals were appreciated across a cosmopolitan Persianate world that stretched from Turkey to Bengal.
………..

अपनी छवि बनाई के जो मैं पी के पास गई,
जब छवि देखी पीहू की तो अपनी भूल गई।

छाप तिलक सब छीन्हीं रे मोसे नैंना मिलाई के,
बात अघम कह दीन्हीं रे मोसे नैंना मिला के।
बल बल जाऊँ मैं तोरे रंग रिजना
अपनी सी रंग दीन्हीं रे मोसे नैंना मिला के।
प्रेम वटी का मदवा पिलाय के मतवारी कर दीन्हीं रे
मोसे नैंना मिलाई के।
गोरी गोरी बईयाँ हरी हरी चूरियाँ
बइयाँ पकर हर लीन्हीं रे मोसे नैंना मिलाई के।
खुसरो निजाम के बल-बल जइए
मोहे सुहागन किन्हीं रे मोसे नैंना मिलाई के।
ऐ री सखी मैं तोसे कहूँ, मैं तोसे कहूँ, छाप तिलक….।
अमीर खुसरो (1253-1325)

इनका वास्तविक नाम था – अबुल हसन यमीनुद्दीन मुहम्मद। अमीर खुसरो को बचपन से ही कविता करने का शौक़ था। इनकी काव्य प्रतिभा की चकाचौंध में, इनका बचपन का नाम अबुल हसन बिल्कुल ही विस्मृत हो कर रह गया। अमीर खुसरो दहलवी ने धार्मिक संकीर्णता और राजनीतिक छल कपट की उथल-पुथल से भरे माहौल में रहकर हिन्दू-मुस्लिम एवं राष्ट्रीय एकता, प्रेम, सौहादर्य, मानवतावाद और सांस्कृतिक समन्वय के लिए पूरी ईमानदारी और निष्ठा से काम किया।
अमीर खुसरो बहुमुखी प्रतिभा संपन्न व्यक्ति थे। वे एक महान सूफ़ी संत, कवि (फारसी व हिन्दवी), लेखक, साहित्यकार, निष्ठावान राजनीतिज्ञ, बहुभाषी, भाषाविद्, इतिहासकार, संगीत शास्री, गीतकार, संगीतकार, गायक, नृतक, वादक, कोषकार, पुस्तकालयाध्यक्ष, दार्शनिक, विदूषक, वैध, खगोल शास्री, ज्योतषी, तथा सिद्ध हस्त शूर वीर योद्धा थे।

(source : kavitakosh.org )
……………..

…………………….

First Poet of Rekhta/Hindvi. Musician and Disciple of Sufi Saint Hazrat Nizamuddin Aulia. Known for his “pahelis”, which form part of Indian folklore. He is famous for inventing two most important musical instruments tabla & sitar. Wrote “Ze-hal-e-miskin…” one of the earliest prototypes of Urdu ghazal written in Persian & Hindvi.

……….

I dressed myself up to go see my lover,
but when I saw him, I forgot myself.
You robbed me of everything
when our eyes met.

You made me drink love’s elixir
and I got drunk
when our eyes met.

I was left staring-
you made me an ascetic
when our eyes met.

Fair arms and green bangles
you caught my wrist
when our eyes met.

You became the charming lover-
you left me breathless
when our eyes met.

Khusrau dies for Nizam-
you made me a married woman
when our eyes met.
Amir Khusrau
Translated and introduced by
Paul E Losensky and Sunil Sharma
From The Selected Poetry of Amir Khusrau